Confessions of a idiot

Alltså, är det ens nån som läser den här bloggen?
Den som vill kan ju skriva "ja", anonymt eller whatever.

Men jag skiter faktiskt i ifall någon läser eller inte, jag vill bara ha någonstans att skriva.

Jag börjar nästan fundera på ifall min kropp sakta håller på att förgöra sig själv.... alla jävla problem som uppstår hela tiden. Den jävla skiten som jag var inne på sjukan för (antagligen det som kommer döda mig, jävla skit -_-). Sen har jag fått ännu mer "fel" nu också.. kan fan inte göra något utan att allt bara blir fel. Nu har jag fått nått fel i huvudet också, jaja jag vet att jag har haft det hela livet (hehe), men nått annat menar jag. Har fått problem med synen och balansen.
Jag har ont i huvudet varje dag, fokus flyttar sig fram och tillbaka när jag försöker kolla på saker, jag blir yr, det ser ut som att det går vågor genom golvet och väggarna, och jag tappar balansen..

Var hos optikern och kollade om det kanske var något fel med synen, men hon sa att det var inget, förutom det jag redan har då. Men nu vet jag inte vad jag ska göra riktigt, problemet kvarstår ju. Men pappa trodde först att det var mitt balanssinne det var fel på.. men då fattar jag inte varför jag skulle se konstigt..
Men nu tror han att jag har fått samma fel som mina kusiner har. Det är ett fel i ögat som ca 1 på 100 eller om det var 1000 har, och 4 av mina kusiner har det, och nu kanske jag (!). Sick!
Men ska iallafall ringa till vårdcentralen snart och boka tid.


As the world falls apart, I walk in she shaddows of broken glass.
Ashes filling my lungs, fire containing my heart. And it burns.
I can no longer see the world I once owned, I can no longer feel the
love I once had. I can no longer hear you calling my name, like you once did.



random.


Hejdå