söndag 27 september 2009

Here we go..

Mja..

Vill verkligen bara skriva ner exakt allt jag känner just nu..
Men jag vet inte hur, vet inte om jag vågar.

Jag känner mig som världens största tönt för mina känslor.
Jag ska banne mig inte ha några känslor, inte såna.
Nej usch. Det säger vi ingenting om, ta på dig mössan nu och le som om du vore helt dum i huvudet!

Har nyss suttit och läst igenom en viss blogg.. Åh, jag kände hur tårarna bara ville välla fram bakom mina ögonlock. Kände hur det drog sig i halsen på mig och började samla en stor klump.

Jag intalar mig själv att jag verkligen måste sluta tänka på det, gå vidare. Jag vet ju att det finns inget där att hämta. Men ändå någonstans så är jag en människa som lever av hopp. Jag tänker tillbaka minst en gång om dagen, funderar på vad jag kan göra..
Men sen kommer jag på mig själv.. Det finns ingenting jag kan göra, jälva idiot! Jag borde skjuta mig själv upp och ner.

Jag skulle så gärna stänga av verkligheten för din skull. Stoppa tiden och stanna alla människor. Jag skulle slänga min mobil i havet, hoppa på min dator.

Åh vad jag känner mig dum i huvudet nu! Det här är så jävla svårt för mig. För jag vet att det jag skriver inte betyder ett skit för någon, det är ingen som bryr sig om det vafan.

Men.. jag försöker iallafall.. Och det är bra för att vara mig.. Tycker jag.
Känner hur svetten rinner.. Kommer jag en "våga" lägga ut det här.
Men det är säkert ingen som läser bloggen ändå.. Inte vad jag har märkt iallafall..
Men skulle vara kul att veta..

Jag är bara en stor idiot när jag säger hur mycket jag ångrar mig.. Jag vet det.
Jag ska sluta säga det, inte för att jag inte menar det. Men just för att ordet har ingen mening. Det bevisar ju inte något! Det gör ju inte någonting bättre heller. Det spolar inte tillbaka tiden. Ingenting kan göra det!

Nu kom pappa in också.. han sa att jag skulle gå och lägga mig.. inte för att jag kommer göra det men.
Han såg att det låg ett cigarett paket på bordet också.. Han sa "Mäh, har du cigaretter här inne? Vems är dom?" Finns ingen anledning med undanflykter.. Det har jag lärt mig. Så jag sa att dom var mina. Han tyckte det var dumt..

Det här blev ett ganska långt inlägg..
Borde väl ta och ge mig nu.
Ska hålla käften och göra något vettigt..
Om det nu finns så mycket vettigt att göra.

Hejdå

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar