End of..

Är så förvirrad.

Vet inte vad jag ska ta mig till, med livet, med mig själv, men framförallt med kärleken..

Jag vill ha dig, jag vill ha henne, jag vill inte ha någon.. jag vill inte leva.
Allt bara snurrar i huvudet på mig, jag vågar inte lita på mig själv.
Det har jag nästa aldrig gjort, jag tänker bara "det blir nog bäst så.."
Allt ska se så bra ut utåt. Jag vill inte såra någon för att jag ska må bra, på ett sätt.
Däremot sårar jag folk dagligen genom att jag ska få som jag vill. Genom att jag gör mina idiotiska saker.
Jag är så dum i huvudet!

Jag ger upp äkta kärlek för något jag inte vet vad det är.
Jag gav upp Elinore, så lätt. Hur kunde jag vara så jävla dum i huvudet?!

Nu kommer jag aldrig få henne igen, hon har sagt upp kontakten med mig. Hon kommer säkert aldrig mer lita på mig.
Och.. hon har träffat någon kille nu som hon säger är det underbaraste som har hänt henne, och att det inte finns någon mer underbar än han. Och att hon aldrig varit så glad och lycklig som hon var när hon var med honom..

Så sa hon om mig för några månader sedan...
Jag förstår inte.. Allt jag kunde göra var att brista ut i total gråt!
Jag har inte gråtit på hur länge som helst, det verkade som att alla tårar hade tagit slut.
Men helt plötsligt verkade det som att jag hade överflöd av dom..

Jag älskar henne, jag tänker på henne varenda dag, jag drömmer om henne, om att allt är som "vanligt", som det var förut alltså..
Jag har verkligen insett nu att allt jag fick av henne var äkta kärlek, det var en helt jävla underbar känsla, jag har aldrig känt det förr.. Det kändes så bra, jag kände mig verkligen ÄLSKAD!

Och jag visste av hela mitt hjärta att jag kunde lita på henne, att hon aldrig någonsin skulle vara otrogen eller ljuga för mig. Den tryggheten alltså.. Jag vet inte hur jag ska beskriva det.

Gud vad jag saknar dig Elinore!

Jag vet att jag har varit en idiot! Att det var jag som sabbade oss. Att jag aldrig kommer få vara din igen..
Det känns förjävligt rent ut sagt..

Och det värsta är att om jag skulle få henne igen.. Så skulle jag säkert sabba allt, på grund av Emelie. På grund av att jag "lovat" henne att aldrig lämna henne igen..
Jag vill bara följa mitt hjärta och se vart det tog mig.. Jag vet nog. Och det skulle vara underbart, men jag är så rädd.. Rädd att förlora någon sorts "trygghet".

Jag har bara fått det intalat i min hjärna i över 2 år att Emelie är "den rätta" för mig.. Att det är så det ska vara föralltid. Och jag menar, jag är ju van att det är så..

MEN, tänk om det inte är så?